Jag körde in på restaurangens parkeringsplats.Parkeringsvakten tog nycklarna från mig när jag gick ut ur bilen.Han tittade på mig med en ogillande sidoblick när han steg in i min bil.Jag är säker på att han var van vid att parkera lyxbilar av hög kvalitet och inte en vanlig bil utan krusiduller som min.De flesta av de pengar jag tjänade gick direkt till ett sparkonto.Jag tänkte inte slösa bort pengarna på en dyr bil.
"Ja", sa mannen där inne när jag kom fram till podiet där han stod. "Leveranserna sker på baksidan", sade han och tittade tillbaka på det stora fältet.
"Jag är här för att träffa min chef."Jag sa att jag viftade med handen över skrivbordet för att få hans uppmärksamhet.
"Namn?" frågade mannen och tittade på mig.
Jag gav honom namnen Samuel och Jack.Han såg på mig med vidgade ögon. "Är det du som de väntar på?" sa han och tittade ner på mina jeansbyxor och min mörkgröna skjorta.Jag fick inte veta att det skulle vara formellt, så jag planerade inte att klä mig som jag skulle.
"Ja,"Jag nickade.
"Den här vägen", sade han.
"Derek,"sa Samuel när han reste sig upp. "Jag borde ha sagt att det skulle vara formella kläder, det är mitt fel."
Jag tittade på mannen och log när han gick tillbaka till sin post.
Jack skakade på huvudet åt mig, uppenbart besviken.
"Jag tror att du känner alla."sa Samuel när vi båda satte oss ner.Jag nickade mot Jack och Tammy.Jag kände Samuel och hans fru Jane från en av kontorsfesterna.De andra två männen och deras fruar kom jag ihåg deras ansikten men inte deras namn.
"Nej,"Jag skakade på huvudet när jag satte mig bredvid Samuel.
"Ja,"sa Samuel och pekade på en av männen. "Det här är Lester och hans fru Cassandra, och till höger om dig står Timothy och hans fru Tabitha."
"Hej,"Jag nickade.
"Det var en bra idé du hade."Timothy sade. "Det var bättre än min", sa han med ett halvt leende.
Nu visste jag var jag hade sett dessa två förut.De befann sig på våningen nedanför, utan tvekan var de också intresserade av partnerskapet.
"Ja, det vet vi."Tabitha skakade på huvudet.Hon vände sig om och tittade på mig. "Det är allt han har pratat om sedan igår."
"Förlåt,"Jag ryckte på axlarna.
"Du behöver inte vara ledsen."Jack skakade på huvudet. "Det är jobbets natur. Vi får inte betalt för att vara trevliga."
"Bra sagt,"Samuel nickade. "Jag tog hit er fyra för att gå igenom de två återstående idéerna och för att träffa varandra i en mindre stressig miljö."
"Det hjälper också att han verkligen gillar maten här", säger hans fru och skakar på huvudet. "Varje anledning han kan ge styrelsen för att komma hit och låta dem betala är en bra anledning."
"Skyldig,"Samuel nickade.Jane var den kvinnliga affischnamnet för att vara en troféhustru.Hon hade medellångt blont hår och ett perfekt skuret ansikte med ett leende som såg ut som om det skulle vara på tv.
Maten kom långsamt fram, och samtalet kom att handla om Jacks idé.De andra två var helt och hållet med på att gå vidare med Jacks idé framför min.
Jag var tvungen att erkänna att de hade goda argument.Det skulle vara ett mindre hinder och mest kostnadseffektivt.Min var visserligen en stor chansning, och dessutom använde jag pengar som vi kanske skulle behöva för att stoppa utköpet.
Fruarna satt för det mesta tysta, med några ord då och då.Tammy log mot mig och tittade över bordet. "Vad sägs om Dereks idé?"Tammy frågade. "Enligt vad Jack berättade för mig i går kväll hade den den högsta procentandelen som faktiskt fungerade."
"Jack?"Samuel frågade.
"Det gör det."Jack nickade. "Låt oss inse det. Min idé skulle bara stoppa uppköpet för tillfället. Vad händer om de försöker igen och igen."
De andra två männen nickade instämmande.De började diskutera min idé och Samuel blev mer pratsam och engagerad.Det verkade som om han väntade på att saker och ting skulle gå i min riktning.Han lutade sig långsamt ner vid sidan av honom och tog fram ett kuvert.Han tog fram fyra papper och lade dem över bordet till oss.
"Styrelsen håller med dig, Jack."Samuel sade. "Jag är ledsen, men de lutar åt Dereks idé. Det är den största risken, och om den misslyckas kommer vi att förlora företaget. Om den fungerar kommer den att stabilisera oss i många år framöver."
"Gratulerar,"sa Jane och nickade med huvudet och log mot mig.
"Tack."Jag log.Jack tittade på mig med en allvarlig blick.Jag visste att han inte var nöjd.Men åt helvete med honom.Det här var min möjlighet, och om han inte kunde förstå det kunde han ta en lång promenad från en kort brygga.
"Ja,"sade Tabitha. "Nu när det är avklarat bör vi gå."
Timothy nickade. "Vi ses på jobbet i morgon", sa han och höll upp pappren i handen. "Lätt läsning för ikväll."
Lester och Cassandra följde tätt efter och lämnade oss fem kvar.Samuel reste sig upp för att svara på ett telefonsamtal.Jane smög sig över till hans plats.
"Ingen annan?" frågade hon.
"Nej,"Jag svarade och tittade på henne.
Tammy log ett av sina vanliga leenden. "Jag tror att han spelar på fältet."
"Han har viktigare saker att tänka på än att gifta sig i hans ålder."sa Jack och drack lite mer av vinet.
"Det räcker för dig."Tammy sa att hon tog glaset ur hans hand.
"Ja,"svarade Jane. "Vi vill inte ha en upprepning av den andra kvällen."
Jack skakade på huvudet. "Jag ska gå och se om Samuel är redo att åka."
De två damerna såg honom gå. "Så,"sa Jane och lutade sig närmare mig. "Tammy har berättat för mig att hon har berättat vår lilla hemlighet för dig."
Jag tittade på Tammy. "Hon tar också kurserna."
"Det var jag som berättade för henne om dem."Jane log.
Nu kom jag ihåg hennes ansikte.Hon var blondinen i en av filmerna.Det var svårt att föreställa sig att lilla fröken perfekt dansade till några av de snuskiga låtarna som spelades. "Åh,"Jag sa.
"Jaså?"Jane log och tittade på Tammy.
"Han är lite blyg."Tammy ryckte på axlarna.
Jane lutade sig närmare mig så att hon nästan låg i mitt knä. "Hon sa också att du har en fin kuk", viskade hon.
Hennes hand flyttades till mitt knä och tryckte på mitt skrev.Jag såg mig snabbt omkring i den överfulla restaurangen. "Var inte rädd, jag kommer inte att göra något."sa Jane när hon släppte den. "Jag ville bara se det med egna ögon."
"Är ni damer redo?"frågade Samuel när han kom tillbaka till bordet.
"Mer än redo,"sa Jane när hon reste sig upp.
Jag följde dem ut.Jack var redan i sin bil och bad Tammy att skynda sig.Jag skakade på huvudet åt honom när bilen körde iväg.Tammy vinkade till oss när de körde iväg.
"Bry dig inte om dem alla tre."Samuel skakade på huvudet. "Styrelsen och Neil är nöjda med hur långt du har kommit på kort tid. De tre har försökt imponera på Neil de senaste sju åren, och du har gjort det på mindre än två år. Det kommer att göra dig till en fiende för många människor."
"Det är synd för dem."Jag ryckte på axlarna. "Som Jack sa, vi får inte betalt för att vara trevliga."
"Precis."Samuel sade.Han tog fram ytterligare ett papper ur den lilla mappen under armen. "Det här är namn och telefonnummer till alla som står på tavlan. De vill att du ska ringa dem med en tid då de kan få tag på dig individuellt."
"Var för sig?"Jag frågade.
"Ja,"sa Samuel när hans bil stannade. "Låt oss bara säga att några av dem inte är övertygade om att du kom på den idén själv. Att träffa dem enskilt ger dig en chans att bevisa att de har fel."
Samuel satte sig i sin bil. "Vi ses i morgon."
Jane kom fram till mig med utsträckt hand. "Det var trevligt att träffa dig", sa hon när vi skakade hand.Jag kände ett papper i min hand och gömde det i min handflata.
"Likaså."Jag nickade.
De körde iväg och lämnade mig ensam.Betjänten tittade på mig med avsmak i ansiktet. "Var parkerade du den?"Jag frågade.
Han pekade på baksidan av parkeringsautomaten när han gav mig nycklarna. "Tack."Jag log.
När jag gick tillbaka till bilen tittade jag på pappret, det var ett telefonnummer med instruktioner om när jag skulle skicka ett sms eller ringa.Jag log och stoppade den i fickan.
*************
"Du kunde ha varnat mig."Jag sa det när jag pratade med Tammy senare på kvällen.
"Och förstörde den där blicken i ditt ansikte?"Jag hörde Tammy skratta i andra änden av telefonen. "Det var ovärderligt."
"Varför berättade du det för henne?"Jag frågade.
"Varför inte?"Tammy svarade. "Hon är lika sexhungrig som jag, och det är inte så att du inte tycker att hon är attraktiv."
"Nej, men..."Jag började säga.
"Samuel?"Tammy avbröt.
"Ja,"Jag svarade. "Han skulle få mitt huvud."
"Nej, inte riktigt."Tammy sa. "Jag är säker på att du kunde se att de inte är det lyckliga par som de verkar vara, eller hur?"
"Ja,"Jag nickade.Jag anade att det var problem i paradiset när jag såg dem senast på kontorsfesten.Jag trodde att det berodde på att de hade varit gifta så länge.
"Samuel är bög".Tammy sa det rakt ut.
"Vad!"Jag sa att jag sköt mig upp i sängen.
"Han har varit det länge. Styrelsen är den enda anledningen till att de fortfarande låtsas vara gifta. De kommer troligen att hitta en anledning att degradera honom eller göra sig av med honom om de fick reda på det."
"Vet Jack om det?"Jag frågade.
"Nej, för helvete."Tammy svarade högt. "Om han visste skulle han berätta för Neil, bara så att han kunde ta Samuels plats."
"Det skulle vara en sak för Jack att göra."Jag nickade.
"Ska du skicka ett sms till henne?"Tammy frågade.
"Jag vet inte."sa jag och bläddrade i pappret.
"Det borde du göra."Tammy svarade. "Jag skulle vilja att du gör det om det gör det lättare."
"Ni två är goda vänner, eller hur?"Jag frågade.
"Absolut,"Tammy svarade. "Han är ute ur duschen. Du kommer fortfarande till dansen, eller hur?"
"Självklart."Jag svarade.
"Vi ses då,"sa Tammy när hon lade på luren.
Jag tittade en gång till på pappret och började sedan ringa upp numret. "Jaha, hej,"Jane svarade.
"Är det en bra tidpunkt?"Jag frågade.
"Självklart."svarade Jane. "Han är ute med en av sina pojkleksaker", sa hon med en suck. "Jag antar att Tammy berättade allt för dig?"
"Ja,"Jag svarade. "Jag visste inte. Han verkar inte vara den typen."
"Han har blivit mycket bra på att dölja det."Jane sa. "Men nog om honom. Men hur är det med dig? Tammy säger att du gillade dansfilmerna."
"Absolut."Jag svarade.
"Har hon skickat några av mina?"
"Nej, jag minns att jag såg dig i en av videorna, men jag var inte särskilt uppmärksam."Jag svarade ärligt.
"Det var väntat."Jane sa. "Tammy har ett sätt att ta åt sig rampljuset."
"Åh, nej, jag menar,"Jag började säga.
"Slappna av, jag menade det på ett bra sätt. Hon är begåvad och hon har det bröst som de flesta bröstkillar, som du själv, älskar."
"Det kan man säga, va?"
"Ja,"Jane sa. "Jag är glad att min också fick en del av stirrarna."
"Jag ska komma ihåg att vara mer uppmärksam nästa gång."sa jag med ett leende.Jag kunde inte tro att jag flirtade med en av min chefs fruar.
"Jag hoppas att du kommer att ge dem mycket uppmärksamhet. Samuel har ju betalat för dem och har inte rört dem eller något annat."Jane suckade.
"Det måste vara tufft,"Jag sa att jag tänkte på den situation hon befann sig i, gift med någon som inte var intresserad av henne.
"Det kan det vara ibland, men när jag har hamnat i det kan jag lätt ta mig ur det. Han har sagt till mig att jag kan lämna och han skulle inte kämpa emot mitt beslut."
"Varför gör du inte det?"Jag frågade.
"Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. Jag antar att jag är bekväm. Jag kommer snart att bli femtiotre år. Jag känner inte för att hoppa tillbaka i dejtingpoolen."sa Jane lite modfälld.
"Femtiotre?"Jag frågade. "Jag trodde att du var i fyrtioårsåldern."
"Smicker får dig överallt".Jane skrattade.
"Jag menar allvar."Jag svarade.Jane såg ut som en kvinna i fyrtioårsåldern.Till och med i trettioårsåldern.
"Ja, tack."Jane sa. "Jag försöker hålla mig i form och äta bra. Jag har aldrig rökt och dricker knappt."
"Det syns,"När jag tittade på klockan sa jag att det började bli sent och att jag ville komma i tid och börja träffa några av styrelseledamöterna.
"Du borde sova lite."Jane sa det som om hon läste mina tankar.
"Vi ses på dansen på fredag?"Jag frågade.
"Kanske tidigare, sov lite."sa Jane när hon lade på luren.
Jag lade mig tillbaka i sängen och tänkte på Tammy och nu på Jane.Vad i helvete hade jag gett mig in i och hur kunde jag komma undan med det.
*************
"Har du problem?"Candice frågade när jag gick förbi hennes skrivbord.
"Jag vet inte, eller hur?"Jag svarade.
"Du kommer att få se."Candice svarade med ett leende.
Jag fortsatte till mitt kontor.Nigel och Samuel väntade på mitt kontor.Jag hade bara träffat Nigel en gång, och även då var det inte med flit.Han råkade vara i hissen när jag kom in.Vi sa inte ett ord till varandra.Nu satt han på mitt kontor.
"Sätt dig ner."Samuel sade.
Jag gick lugnt till mitt skrivbord och satte mig ner. "Har jag gjort något?"Jag frågade och tittade på båda männen.
"Nej,"Nigel sade och skakade på huvudet. "Varför tror du det?"
"Hela våningen tittade på mig som om jag var en man på väg mot galgen."Jag ryckte på axlarna.
"Jag sa ju att han hade humor."sa Samuel när han satte sig tillbaka.
"Han kommer att behöva det."Nigel sa när han lutade sig fram och lade en mapp på mitt skrivbord. "Den här kom in i morse."
Jag plockade upp mappen och läste pappret i den.Ett leende kom över mitt ansikte. "De hoppar av uppköpet."
"Ja, vi har inte ens tagit ett steg mot något av de andra företagen. Det verkar som om vi har en läcka inom företaget."Samuel sade.
"Ah,"Jag nickade. "Tror du att jag berättade min plan för min motpart på andra sidan vägen?"
"Ett antagande för det mesta."svarade Nigel.
"Nej,"Jag log. "Jag ska erkänna att jag lämnade min gardin uppe, men nej, jag har inte berättat eller kommer inte att berätta något som de inte behöver veta."
"Det är bra att höra."Nigel nickade. "Styrelsen vill fortfarande träffa dig, de gillade ditt förslag och vill veta vad du tycker att vi ska göra härnäst."
"Fortsätt med mitt förslag, bara för att de hoppade av betyder det inte att de inte kommer att planera eller ännu värre, försöka slå oss mot våra andra konkurrenter."Jag svarade.
Nigel tittade på Samuel.De log båda. "Följ med oss."Samuel sa när han reste sig upp.Vi gick tillbaka in på golvet och passerade Candices skrivbord.
Jack stod utanför sitt kontor och pratade med en av agenterna.Hans ansiktsuttryck när han såg mig gå med båda sina chefer var ovärderligt. "Jack,"sa Nigel när han gick förbi.
"Sir,"Jack nickade.
Vi gick in i hissen.Nigel tryckte på några knappar som fick hissen att gå uppåt.Vi var på väg till översta våningen.Jag log när jag mindes att för några år sedan, när jag arbetade i postrummet, var det otaliga kvällar då några av oss gick in i hissen och försökte gissa vilken nummerföljd som skulle ta oss till den översta våningen.Inte en enda gång gjorde vi rätt.
Dörren öppnade sig till en stor lobby.Tre kvinnor satt bakom ett stort skrivbord. "Fiona, Helen och Kelly, det här är Derek."Nigel sa.De tre kvinnorna nickade i min riktning. "Se till att han får en kod till hissen."
"Ja, sir", sa kvinnorna unisont.
Vi gick runt det stora skrivbordet och den långa väggen där företagets namn stod skrivet i silver.Resten av salen var tyst.Det fanns dörrar på varje sida, var och en hade en persons namn på dem.Jag kände igen några av namnen.Andra undgick mig.
"Nu är vi framme."sa Nigel när han stannade vid dörren.
Jag stod förundrad när jag såg mitt namn i guld mot en svart bakgrund på dörren. "Mitt?"Jag frågade förvånat.
"Jag känner ingen annan Derek Youngblood, gör du det?"Nigel frågade Samuel.
"Nej, det gör jag inte."svarade Samuel.
Jag stod stilla som om jag hade fått rötter och var planterad på denna plats. "Nå?"Nigel log. "Tänker du öppna den?"
"Ja, naturligtvis."Jag sa och skakade på huvudet från dagdrömmen.Jag öppnade dörren och gick in i ett stort rum.Skrivbordet var placerat längst bak mot fönstret.
"Inga tittande ögon på den här sidan,"Samuel sade. "Ditt rum har en garderob, en dusch och en bar. Inte fullt utrustad men du kan fylla den med vad du vill, så länge den används för företagets kunder."
Jag nickade.Jag försökte fortfarande ta hänsyn till att jag blev partner och att jag inte längre hade att göra med potentiella kunder.Nu behövde jag bara hålla de mest kritiska kunderna nöjda och se till att jag tjänade pengar åt dem, vilket i sin tur gav företaget pengar. "Jag tycker att vi ska låta honom vara ifred".Nigel log och nickade till Samuel.
"Gratulerar,"sa Samuel när han skakade min hand.
"Tack."Jag sa att jag skakade hans hand och Nigels "Jag kommer inte att svika dig."
Jag gick runt på mitt stora kontor med ett stort leende på läpparna.Jag kunde inte tro att jag hade blivit partner.Det innebar att jag inte längre behövde ta emot order från Jack.Bara den tanken fick mig att skratta högt.
"Har du roligt", sa en kvinnoröst.
Jag vände mig om och såg en lång kvinna stå i dörröppningen. "Juliet", sade kvinnan och gick fram med en surfplatta i handen. "Jag behöver din underskrift på de här blanketterna", sade hon medan hon släntrade fram.
Den här kvinnan var underbar.Jag hade aldrig sett en kvinna som hon, kanske i en film eller på en affisch, men aldrig i kött och blod.Hon hade långt hasselbrunt hår som föll strax över axlarna.Juliet såg på mig när jag stirrade på henne. "Derek?"Juliet sa att hon fick mig tillbaka från min dagdröm.
"Ja,"sa jag medan jag använde pennan för att skriva under pappren på hennes skrivbord.
"Bra."Juliet log. "Jag är din assistent, om det är något jag kan hjälpa dig med behöver du bara säga till", log hon och gick mot mitt skrivbord.Hon bar en grå blyertskjol och en rosa topp. "Vad tycker du om ditt nya kontor?"Juliet sa när hon tittade tillbaka på mig.
"Den är större än min lägenhet."Jag log.
"Min också,"Juliet log. "Har du gått igenom din kundlista?"
"Nej,"sa jag och gick fram till bordet.Det fanns en mapp med några papper inuti.Juliet satt på andra sidan skrivbordet. "Logga in", pekade hon på skärmen.
Jag tittade på skärmen och såg mitt namn och en rad för att skriva in mitt lösenord. "Standard är ditt personnummer efter det. Du kan skriva in vad du vill."Juliet sa och lutade sig framåt.Hennes stora bröstkorg tryckte mot glasbordet.
Jag skrev in mitt sociala lösenord och blev sedan ombedd att skriva in ett nytt lösenord.Jag skrev in mitt vanliga lösenord och möttes av en lista med program. "Topp ett,"Juliet nickade.
"Ah,"sa jag när en välbekant skärm mötte mig. "Jag såg den här på förra årets kontorsfest."Jag log när jag arbetade mig runt i programmet och tittade på min kundlista och sedan på pappren framför mig.
"Det verkar som om du inte behöver min hjälp."Juliet nickade när hon reste sig upp.Jag såg hur hon gick mot en av väggarna i kontoret.Hon tryckte på något som såg ut som en del av väggen.En dörr öppnades och hon gick in och stängde dörren bakom sig.Jag skakade på huvudet åt det fantastiska med att vara på översta våningen.
I vad som kändes som timmar tittade jag igenom oändligt många bankkonton som ägdes av de fyra klienter jag representerade. "Hur är det här ens möjligt?"Jag skakade på huvudet.Jag tittade på telefonen på mitt bord och undrade hur jag skulle kunna kontakta Juliet.Jag tryckte på nollknappen och väntade. "Fiona", svarade en röst.
"Åh, förlåt."Jag svarade. "Jag försökte nå Juliet."Jag svarade.
"Vänta lite."Fiona svarade.Under några ögonblick rådde tystnad.
"Derek?"Juliet sa det över vad som verkade vara intercomen på mitt kontor.
"Ja,"Jag svarade högt.
"Du kan lägga på luren."Juliet sa. "I framtiden kan du trycka på den blå knappen på telefonen och prata."
"Ah,"Jag såg när jag tittade ner. "Kan du komma in här en stund?"
"Visst."Juliet svarade.Dörren öppnades igen, Juliet släntrade in i rummet. "Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Det här,"sa jag och svängde runt min monitor. "Det verkar som om den som hade Jacobsteins konto före mig inte gav alla hans konton den fulla uppmärksamhet som de behövde. Han skulle kunna tjäna mycket mer på båda dessa konton."
Juliet nickade. "Det gör det verkligen", log hon. "Ni borde ordna ett möte."
Jag nickade och tittade tillbaka på skärmen. "Idag,"Juliet tillade och tittade på telefonen.
"Åh,"Jag sa och tittade ner på den stora telefonen på mitt bord.Sedan kom jag ihåg kundlistan och tittade igenom den.Jag tryckte på snabbnumret till min klient och lutade mig tillbaka.
"Jacobstien's kontor", sade en kvinna.
"Hej, det här är Derek Youngblood..."Jag började säga.
"Ah, ja", avbröt damen. "Han förväntar sig att höra från dig. Jag kommer att överföra dig till honom nu."
Jag log när jag satte mig tillbaka i min stol. "Derek?" sa en man.